Dagen jag fick reda på de va verkligen den värsta dagen i mitt liv, kunde inte fatta de, den mest glada och spralliga personen jag någonsin träffat. Fanns inte mer och skulle aldrig mer finnas. De va helt ovärkligt.

4månader och 10 dagar har gått sen du lämnade oss, älskade morbror saknar dig sjukt mycke. Känns fortfarande bara som en dröm, jag vaknar upp snart. Väntar fortfarande på middagarna hos mormor, att du ska dyga upp och ge mig en kram och säga som du alltid har sagt.

- va lång du har blivit, växt om mamma än?

Men den tiden kommer aldrig tillbaka, fyfan saknar dig så jävla mycke, de du gjorde va dumt. Men jag älskar dig verkligen och skulle kunna göra  va som helst för att du ska komma tillbaka. De sista du sa till mig va, nästan gång vi ses blir de 40års fest för din gamla morsa.
Väntade fortfarande på att du skulle komma den 15juni, men nej. Allt gick så fort. Älskade morbror jag glömmder dig verkligen aldrig. När du sa att du skulle komma till min student och skrika mitt namn och skämma ut mig. Då sa jag nej absolut inte, men nu över allt annat får du komma när du vill men de kommer aldrig att hända. Finns inga ord som kan beskriva hur jag känner, kan knappt andas när jag tänker på det, att jag aldrig mer kommer få se dig igen.Om jag bara kunde få byta plats med dig.

Du kommer alltid att finnas med mig älskade morbror.