allting är bara så jävla svårt

 
du finns alltid hos mig, vissa dagar mer än andra. Nu tänkte jag på dig igen, och inser hur sjukt mycke jag saknar dig. Jag fattar ingenting längre, när allting är som värst så vill  jag ha dig här så jag bara kan prata ut om allt. Du kommer aldrig tillbaka. Lite mer än ett halvår är det sen jag förlorade min fina morbror, då du valde att försvinna från världen. När jag tänker på det får jag panik, att aldrig kunna se dig mer, får en stor klump i magen och tårarna bara rinner.. När jag tänker tillbaka på allt vi alla gick egenom tillsammans, ingen annan kan förstå de, utom du. Att aldrig mer få höra din röst, att aldrig aldrig mer få se dig på julafton hemma hos mormor. Att aldrig mer få frågan jag då tyckte var pinsamm att svara på, pratade bort de.
- hur går det med killarna då.
En fråga som jag mer än gärna som jag gärna skulle vilja svara på nu. Jag hade så himla gärna att du skulle skulle få träffa min allra första stora kärlek och mina underbara vänner, du är liksom precis som dom.
Jag sitter här å kan inte sluta gråta, tänker på när du bara kramade om mig och sa att allt skulle bli bra. Och allt var bra, tills du försvann. Åh snälla bara kom tillbaka, hur kunde du bara lämna oss såhär. Din dotter, mamma, systrar, din flickvän, mig och mina kusiner och så många fler som alltid fanns där för dig Ove. Förstår ingenting längre. Får leva mitt liv utan min morbror känns inte rätt, Jag hade bara en morbror och de va du, den bästa man kunde ha, den gladaste jag någonstin träffat.
han är borta & kommer aldrig tillbaka.
 
älskade morbror ingen förstod mig lika bra som du gjorde.
 
  
 
 
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback